neonova

Måste spy ut allt jag har inom mig på nått sätt och väljer man att utsätta sig för att läsa det så gör man som man vill.

De på facebook har väl inget annat val än att läsa om hur kasst jag mår osv.

Jag börjar med att tala om att jag är gravid i 29 veckan (28+1)

Jag har sedan vecka 22 haft problem med sammandragningar och har rännt på sjukhuset fram o tillbaka av oro och smärta. Har blivit väldigt olika behandlad av personalen, från början så ville jag byta sjukhus för jag tyckte att jag blev riktigt kasst bemött första gången, det finns en del rötägg vill jag lova på Näl sjukhuset.

Speciellt har jag lagt märke till att de äldre doktorerna o sköterskorna är riktiga skitstövlar som förmodligen borde gått i pension för längesen! Sen på senare tid har jag också mött väldigt trevliga om bra läkare med, men dom har varit kvinnliga och unga.

Idag blev jag hemskickad av just en sån där gammal hagga, fy fabian vad dåligt bemött jag blev. Jag grät hela vägen hem i bilen vill jag lova. Jag tar det från i förrgår...

Det började som vanligt med starka sammandragnigner som kom tätare, jag tog ett varmt bad som skall lugna värkarna, men inga framsteg, snarare tvärtom, det högg och stack och värkte i livmodern så jag sov inte på hela den natten. På morgonen gav jag mig f-n på att ta mig till jobbet ändå trots att jag inte sovit en sekund. Zombie som jag var, satt jag med mindre värkar och gäspningar på möte till kl 12.30. När jag gick från mötet så kände jag hur jäkla illa jag kände mig. Jag ringde MVC men hon var ledig som vanligt, (har ringt ett x antal gånger och hon har alltid vart ledig då) så jag började nästan lipa av frustration och smärtan som stack till hela tiden. Det slutade med att jag tog bilen hem..

Väl hemma vankade jag fram o tillbaka, det kändes inte alls bra, jag vågade inte ringa till förlossningen pga att jag blivit nonchad av den gamle gubben jag fick sista dagen på sjukhuset. Man känner sig så dum, så nojjig, men vad fan..det är MIN kropp! Dom skall finnas där för mig och jag skall skita i deras jäkla beteende och ringa ändå, fick jag intalat mig själv!

Så jag ringde.... fick prata med en Vivianne som har jättego och tyckte att jag absoluut gjort rätt i att ringa och framför allt åka hem från jobbet. Så jag fick omedelbart en tid på Näl.

Jag hoppade in i bilen och åkte dit till Obstretiska mottn., där fick jag vänta ganska länge för dom hade glömt av mig.. Sen fick jag ytterligare en snäll o omtänksam sköterska som tog CTG och hjärtljud på bebisen, där såg hon att jag hade sammadragningar som var ganska täta och skickade mig till förlossningen.

Där fick jag träffa YTTERLIGRE en go läkare denna gången, ( jag tänkte att jag haft supertur med personal denna gång) Det kan man verkligen inte ta för givet på det stället!!!!!

Hon hette Eva Nielsen. Hon gjorde gynultraljud och såg att livmodertappen var 2,5 cm lång bara o mycket mjuk. -Inte bra, sa hon och ordinerade både antibiotika mot ev. urinvägsinfektion och satte in en bricanylspruta i låret för att hämma värkarbetet. Hon sa att vi måste observera dig här ett tag, minst en dag så att det inte händer något!!

Man kände sig liksom trygg med henne, hon tog sig tid för mig, vilket inte de andra läkarna gjort innan för det har hela tiden känts stressigt när dom tagit hand om mig.

Jag låg vaken nästan hela natten, hade lite värkar trots sprutan men på morgonen var det lite bättre med sammandragningarna. Efter ett tag kom en sköterska och tog CTG igen, det visade ingenting då..skönt, dock hade jag jäkligt ont under magen och huggande känsla. Mådde riktigt kasst faktiskt, försökte bara sova mig igenom hela förmiddagen.

3,5 timma försent kom läkaren iaf, direkt när hon öppnade dörren till mitt rum så kände jag en dålig vibb av henne.(-Bättre sen än aldrig, sa hon)

Hon bad sköterskan som stod till vänster om henne att gå ut för hon klarade sig själv?!

Hon rabblade upp snabbt vad hon läst i min journal, men frågade inte hur jag mådde eller nått, sen säger hon att det är ingen fara med dig, det har ju inte hänt något farligt ännu.... Sen hade hon tänkt gå!?!?

Jag fick stoppa henne och konfrontera med att jag fortfarande hade väldigt ont samt att gårdagens läkare hade sett att tappen var påverkad och mjuk..

-Ja, jag får väl kolla på dig då, sa hon! Efter ytterligare en halvtimma kommer hon o hämtar mig till rummet där jag ska undersökas, hon var verkligen -äh -äsch.. ingen fara, kommer barnet så kommer det typ..

-Nu är det ju snart lugnt om barnet kommer i förtid ändå, försökte hon med.

MEN VA FAN! Jag vill väl försöka hämma förtidig födsel så gott det går eller? Helt sjuk kärring. Blir så irriterad när jag tänker på henne.

Ja, nej du behöver inte oroa dig sålänge inte vattnet går, då kan du ju ringa säger hon.. sen är hon klar...och börjar gå!!!!

Jag kände mig förnedrad rent ut sagt. Hon tog mig inte på allvar för 5 sekunder.. jag har ju ooont!!

Jag staplade efter henne i korridoren och försökte få några mer ord med henne..hade ju massa frågor!

Tycker du att jag skall jobba då frågade jag henne. Då svarade hon bara, det är väl ingen fara med dig?

Varför i H-vte ligger jag inlagd då tänkte jag, feg som jag är.. alla tidigare som kollat på mig hade ju bedömt helt tvärtemot henne.

Slutade med att jag fick packa väskan o åka hem, nu sitter jag här och har skitont hemma istället, är glad för att slippa ligga där, men jag känner mig inte det minsta tryggare. Vill bara gråta ut som en liten unge.

Jag tänker vara hemma från jobbet några dagar iallafall, mår skit både fys/psyk nu!!!

Just det.. antibiotikan, dom vet ju inte om jag har urinvägsinfektion eller ej, men borde inte läkaren säga till mig att när provsvaren kommer och om det visar att jag inte har något infektion, så skall jag sluta med antibiotikan? Nej, det fick jag springa efter henne o fråga innan jag åkte hem själv.. svaret blev: -eeh..ja det kan du väl?!

Usch.. känns inget seriöst asså.

Nu har jag fått spy lite galla. tack o hej för stunden.